Ja. Det är ju inte som staden direkt. Där bussen går var tionde minut. Där fiken har öppet till elva på kvällen. Eller där det alltid finns någon eller några att hänga med sent på någon nyöppnad pub.
Men här på landet är det rätt fint ändå. Jag gillar att sitta med tre lager filt och iskalla fingrar till en brusande TV klockan åtta på kvällen och sakta viska fram "sätter du på en kanna te". Eller att fastna med foten i en djup snödriva och inse att de där extra strumporna inte finns tillgängliga i väskan. Eller när man verkligen vill träffa någon och inse att man är strandsatt inne i skogen tre dagar framöver. Och jag får för guds skull inte glömma hur underbart det är när strömmen går tre gånger inom loppet av en kvart. Fina tider.
Nej skämt åsido. Det bästa med landet måste egentligen vara att det är här jag hör hemma. Familjen är här, med alla sina internskämt och tokiga påhitt. Alla djur är här och naturen finns nära till hands. Här finns alla de nyckelord som folk strävar efter. Trygghet. Gemenskap. Kärlek. Det kan vara värt att sitta och huttra under ett berg av filtar och önska att en hade tänkt på att ta med tjocka sockor av finaste garn. Det är värt det. För här på landet, är det bra fint.
