Idag skall jag ta och berätta den 3:de tupp/höna historien som hände ganska precis för ett år sedan.
Det var en helg...säg en lördag....vädret tedde sig ungefär precis som dessa ruggiga dagar.
Vet att jag var inne i köket .....en av småkillarna kom rusande och var bra skärrad.
- Hönsen är döda skrek han.....han snubblade på orden och försökte berätta vad han precis sett.
Jag blev iskall....jisses på med skorna och rusa ut.
Jo mycket riktigt ...i hönsgården möttes jag av en mycket ledsam syn.
Alla hönorna var döda...alla utom en...min lilla favvohöna....hon kämpade för sitt liv.
Såg snabbt att hon var utom all hjälp. Satte mig ner på huk och pratade med henne...ville säga henne ett par sista ord. Den här lilla hönan har varit den som värpt på äggen...som tagit hand om tuppen....lille mor. Så söt med den lilla tofsen på huvudet. Så ledsamt och se henne nu....
Tuppen slog det mig ...var är tuppen? Rusade in i hönshuset....där inne hade det varit krig....så mycket fjädrar. Var var han? Gick in.....gick bort till ett litet bås. Därinne låg han och tryckte....hjärtat pumpade för fullt. Alla fjädrar runt halsen var borta.....
Den här lille mannen hade kämpat för sina hönor...stackars liten. Som han måste ha slagits för sina hönor...nu var de borta. Några hönor var borta...de andra begravde vi.
Tuppen var ensam...han var så ensam. Efter några dagar satte han sig på pinnen. Han såg så eländig ut...såg ut som livet runnit ur honom. Hela den stolta tuppen var borta....han satt där som en liten rugguggla.
Vi väntade någon vecka...vi ville han skulle få lite kraft. Nu började vi jaga nya hönor till honom. Vi fick tag i 4 st........vi gick in med kartongen till honom.
Ställde ner den i hönshuset...mitt på golvet framför honom...
Jag och småkillarna stod och tittade.
Hönorna rörde sig lite....tuppen sträckte nyfiket på halsen.....man såg på honom direkt att nu ...nu ...kom hans gamla jag tillbaka.
Flera hönshuvuden kikade upp...nu visste han vad som var på G.....Tuppen ruskade på sig...började gala....Hönorna de hade aldrig mött en tupp innan än mindre hört en.
De blev livrädda. Flaxade ur...Tuppen på och efter dem inne i buren.
Han var inte snäll....jag ville inte att småkillarna skulle se mer....utan vi lämnade dem ...lät tuppen sköta sin invänjning. Efter ett tag var de tysta...de såg ut som om de skulle kunna trivas bra ihop.
I maj iår fick vi hem ytterligare 14 st. höns.....nu har han och göra bland sina hönor- en lycklig liten man igen!
Ni undrar nog vad det var som dödade våra första höns.....Illern tog dem. De biter sig fast i halsen och suger ut allt blod.....en vampyr helt enkelt!!
Himmel vilken dramatik jag sitter helt trollbunden här och bara blir helt tagen av din historia..men du..har du så galet mycket höns..säljer du ägg?
SvaraRaderaoj ,skikkelig dramatisk det der,stakkars høner og hane.....godt det ordnet seg,får håpe ilder holder seg vekk nå.
SvaraRaderaha en fin fin kveld Ann-Lee.
klem fra sylvia
Hej! Jag känner med dina höns. När vi bodde i Östergötland hade vi ganska mycket höns. Vet att vi hade ca 35-40 st och en förmiddag undrade jag vad som var fel. Det var så tyst. Då låg alla hönsen döda i hönsgården och inne. Det var mården som bitit ihjäl dem och sugit blodet av dem. Det var så hemskt. Sedan hade vi inte några höns på många år, förrän vi skaffade våra 8 hönor + tupp förra året.
SvaraRaderaNu hoppas jag att du får en fortsatt skön vecka och att vädret blir lite bättre. De pratar faktiskt om sol till helgen, iaf lite.
Kram Birgitta
Inte kul att komma till hönsgården i sådana lägen. Hade också hönor förut, och vi fick besök av både räv och rovfågel.
SvaraRaderaHerre gud vilken kalabalik i hönshuset. Usch så tråkigt när sådant händer med ens djur som man vårdar och bryr sig om. Tur att djur är djur ibland, de tänker inte som vi, tuppen är nöjd med sina nya hönor han.
SvaraRaderaHa en skön kväll!
Kram
/Sara
Nej, så hemskt och trist. Gör hönorna mest. Naturen är grym ibland! Men skönt att tuppen ialafall överlevde. Och nu har han kommit över det kanske och har nya hönor att pyssla om. Och vilken vacker tupp! Hoppas alla får må gott nu och slipper rovdjuren!
SvaraRaderaHulda
Men herre jisses vilken tragisk historia. Stackarn där på pinnen, slokande och sorgsen blick, men så kom pullorna och då blev det strax fart på killen! Ja tänk vad det gör med kvinnlig fägring!!Men du...grabben har dina färger :)
SvaraRaderaFin historia! Till slut :)
SvaraRaderaFan, jag har aldrig gillat illrar... nu förstår jag varför... Tänk att djur (Förutom mördarillrar då) kan ge oss så mycket... Kan jag be dig om en tjänst... döp en höna till Jeanette så jag kan få bli tuppfru so to speak... Ungarna har en bok om en tupp med Petsson och findus, varje gång jag är där tvingar jag dem att lyssna till tuppen som gal och gal... ha ha... Du skulle skriva till lokaltidningen och fråga om du inte kan får kåsera någon gång... Du har talangen, du får läsaren att vilja ha mer.... Många kramar Jeanette
SvaraRaderaHej! Man blir riktigt trollbunden av att läsa ditt inlägg, trodde först att det var räven. Stackar hönor vilket liv de fick på slutet.
SvaraRaderaHoppas de andra får leva utan Iller eller dyl.
Ha en skön dag
Kramiz Britt
Oj vilken spänning och en sån ruggig historia. Men det är väl så livet är, äta eller ätas. Kan tänka mig att det var ohyggligt för er alla att kära vänner höns blir så utsatta! Och den stackars flämtande tuppen, ja skönt att han fått nya hönor att kär-leka med. *L*
SvaraRaderaAnmaja
Himla så sorgligt ,.. jag satt med tårar i ögonen när jag lästa hur du satt med den höna i knäet .. och den stackars tupp... tur att du hade ett lyckligt slut på denna berättelse .. annars hade jag nog inte kunde sova inatt.
SvaraRaderaha en mysig kväll
kram
Hej!
SvaraRaderaVilken kuslig histora och stackars tuppen som kämpade så tappert.Härligt att han fick livslusten tillbaka och jag förstår att han har att göra med så många hönor.
Hoppas du har det bra i det ruggiga vädret.
Här händer det inte så mycket vi har precis fått färdigt bouppteckningen efter mor, känns bra när allt är klart.
Ha en skön avslutning på veckan och vi kan väl hoppas att vi får lite bättre väder till helgen.
Kram på dig!
ojoj guu vilka läskiga djur illrar verkar va,
SvaraRaderaVa skönt att han hämtade sig igen tuppen å nu har nya fruar,
kramen
Jag ser allt som en film framför mig :)jag har vääldigt lätt för att fantisera och se saker..dina hön-historier är underbart roande i filmversion :)
SvaraRaderaMen hu! Vilken läskig historia tycker jag. Och tuppen... ja, det var hjältemodigt att kämpa för sina hönor (och kanske för sitt eget liv såklart) och sorgligt att han var ledsen. men att tuppar är så där... du vet det där med invänjning och allt. Rena, rama skräcken för de stackars småhönorna. Ja, jag vet inte jag...
SvaraRaderaDu hör ju. Jag är helt borta när det gäller sånt där. Kan vi inte bara säga att hönorna blev jättekära vid första anblicken... ;)
Kram Lisa
jo då...jag kommer att luta mig bakåt, smutta på vinet och toknjuta - helt klart... Men Adventslådan får ut och lufta sig på söndag, lite blinggarnering måste jag ha vid hemkomst :)
SvaraRaderaHej Gumman
SvaraRaderamen herre gud vilken historia,,,och stackars tuppen:( men nu verkar han vara på G igen.
Jag som trodde illrar var söta snälla djur,och så är det små vampyrer usch nu åkte dom ner i min topplista.
Ha d gott i helgen
Stor Kram Sari
Så sorglig och fint berättad historia.
SvaraRaderaTror jag får göra som du, börja berätta några historier om mina djur och annat som hänt :)
Fint att tuppen fick nya hönor och är sitt gamla jag igen :)
Kram
Eva
Stackars tuppen..och alla hönorna som dog, men vad skönt att han väcktes till liv när han fick nya damer!!!
SvaraRaderaHoppas du får en toppenhelg!!
Må så gott, Kram//Ulrica
En helt nybadad Anna svävar in på ett rosa moln och önskar dig en lika makalös fredag..mmm kanske ses vi i the big city imorgon..:)
SvaraRaderaKrama lite på Mr L..från Anna M
Tittar bara in för att önska er en trevlig helg i storstaden... kramar jeanette
SvaraRadera