torsdag, augusti 27, 2009

En dag ur tuppens liv....


Ni som har följt min blogg en tid vet att vi inte har bott här så länge.
Den här händelsen som jag skall berätta utspelade sig precis för ett år sedan.

Hönsen och tuppen var som vanligt en kväll ute i sin inhängnad då de plötsligt blev skrämda över någonting.
Flax och kraxande och skrikande.....tuppen flög ut.
Försvann rakt in i skogen....NEJ....inte vår fina tupp. Det här är sonen till den förra tuppen vi hade...som jag berättade en vacker historia om tidigare. Han ser precis likadan ut och är också lika trevlig. Vi letade och letade ...ingen tupp...så tråkigt...

Ledsna gick vi och la oss för att på morgonen efter, stressa runt som det så ofta blir då alla ska iväg till skola och jobb. Skolskjutsen hade inte kommit igång för våra barn så jag skulle se till att de kom till skolan.
Stora dottern kom inspringandes och skrek att tuppen va i vedboden......
Vi sprang alla upp..eller vi tre som var kvar hemma....jo då där var han flaxandes och vettskrämd.
Vi försökte att fånga honom men rädda för att han skulle flyga ut.
Jag sa till barnen att jag går och hämtar en filt som vi kan slänga över honom...mycket smidigare....
Det sista jag sa var: Se nu till att inte tuppen flyger ut....
Jag gick ner till huset för att sedan återvända....
Vad fick jag då se...Jo där över gräsmattan kommer tuppen farandes i en sådan fart....
Ni vet hur fåglar ser ut som springer.....huvudet är en kroppslängd längre fram...fasanfullt roligt ser det ut.
Ånej tänkte jag han är på väg ut mot åkern.... Nu står vi alla tre helt stumma och bara tittar på hur vi förlorar vår tupp....
Mitt på åkern...poff....han faller pladask.....fjädrar fladdrar för vinden...nu dog han...
Vi tittar på varandra....nämen dog han nu.....
Vi ställde oss i cirkel runt han och gick mot honom sakta med filten i högsta hugg...
Inget hände....väl framme så låg han bara där med öppna ögon. Snopna och uppgivna sa vi bara att han dog...Jaha...
Jag tyckte vi skulle ta in honom till hönorna så att de skulle se att han var borta......kändes psykologiskt rätt just då...
Min son lyfte upp honom...huvudet dinglade när han gick iväg med honom. Vi la in honom till hönorna och stängde dörren.
Vi stod och tittade.....Hönorna började kackla och titta på honom....han låg där ....helt plötsligt som om ett under började det att rycka i hans tuppkropp....
Han ställde sig upp och ruskade av sig precis som om ingenting hänt....han e väl en cool kille..
Så lyckliga vi blev......
Har ytterligare en annan historia som hände i slutet på 2008.....men den tar jag en annan dag..........

Ha en skön kväll,

9 kommentarer:

  1. Himmel jag ser allt framför mig och jag döööör av skratt..jo men jag har hört att hönsfåglar kan bli chockade och "tuppa av"... det uttrycket måste ju komma av just en sådan händelse som din här..men himmel om man hade detta på film..så roligt det hade varit..härligt så galet härleigt..

    SvaraRadera
  2. Hej!!

    Helt underbar historia!!!

    Hoppas dagen varit bra!!
    Kram Camilla.

    SvaraRadera
  3. Vilken underbara historia.. jag älskar när de sluter lyckligt:)
    Och vilken tur att ni tyckte ni skulle visa hönorna att han var borta..annars så hade det nog gått illa:)
    Slutet gott...sånt gillar jag:)
    kram

    SvaraRadera
  4. vilken fin historia förstår att ni blev glada att ha er tupp kvar,
    hoppas du haft en goo dag,

    SvaraRadera
  5. Ha ha, är sitter jag och skrattar och inser att översta kommentaren är riktig.. Den om att "tuppa av" Var vandrat runt i ditt/ ert röda rum... Så härlig färg så inbjudande. ha nu en riktigt god sista helg i Augusti.. själv ska jag på surströmmningsskiva. Kram jeanette

    SvaraRadera
  6. Ha ha :)
    Trevlig helg Kram Agnetha

    SvaraRadera
  7. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  8. ha ha ha vilken story...ja jag har också hört talas om detta fenomen...jag känner mig nästan i det läget denna fredag...hoppas att jag reser mig ur sängen i morgn, ruskar om i fjädrarna och är piggare än piggast.....

    SvaraRadera
  9. Hej igen:) och tuppen gal fortfarande i alla fall efter den pärs:)
    idag var jag ute för att testa den nya kameran...självklart började det regna.. men tvi den som ger sig.. jag var ute en timme till i ösregn...jag blev blöt..men inte kameran förstås..för den skyddade jag självklart:)
    ha en mysig fredags kväll:)

    SvaraRadera

Vad glad jag blir att du lämnar ett "fotspår" efter dig!
Kikar in till dig sen!
Kram Anne-Lee