
Idag skall jag ta och berätta den 3:de tupp/höna historien som hände ganska precis för ett år sedan.
Det var en helg...säg en lördag....vädret tedde sig ungefär precis som dessa ruggiga dagar.
Vet att jag var inne i köket .....en av småkillarna kom rusande och var bra skärrad.
- Hönsen är döda skrek han.....han snubblade på orden och försökte berätta vad han precis sett.
Jag blev iskall....jisses på med skorna och rusa ut.
Jo mycket riktigt ...i hönsgården möttes jag av en mycket ledsam syn.
Alla hönorna var döda...alla utom en...min lilla favvohöna....hon kämpade för sitt liv.
Såg snabbt att hon var utom all hjälp. Satte mig ner på huk och pratade med henne...ville säga henne ett par sista ord. Den här lilla hönan har varit den som värpt på äggen...som tagit hand om tuppen....lille mor. Så söt med den lilla tofsen på huvudet. Så ledsamt och se henne nu....
Tuppen slog det mig ...var är tuppen? Rusade in i hönshuset....där inne hade det varit krig....så mycket fjädrar. Var var han? Gick in.....gick bort till ett litet bås. Därinne låg han och tryckte....hjärtat pumpade för fullt. Alla fjädrar runt halsen var borta.....
Den här lille mannen hade kämpat för sina hönor...stackars liten. Som han måste ha slagits för sina hönor...nu var de borta. Några hönor var borta...de andra begravde vi.
Tuppen var ensam...han var så ensam. Efter några dagar satte han sig på pinnen. Han såg så eländig ut...såg ut som livet runnit ur honom. Hela den stolta tuppen var borta....han satt där som en liten rugguggla.
Vi väntade någon vecka...vi ville han skulle få lite kraft. Nu började vi jaga nya hönor till honom. Vi fick tag i 4 st........vi gick in med kartongen till honom.
Ställde ner den i hönshuset...mitt på golvet framför honom...
Jag och småkillarna stod och tittade.
Hönorna rörde sig lite....tuppen sträckte nyfiket på halsen.....man såg på honom direkt att nu ...nu ...kom hans gamla jag tillbaka.
Flera hönshuvuden kikade upp...nu visste han vad som var på G.....Tuppen ruskade på sig...började gala....Hönorna de hade aldrig mött en tupp innan än mindre hört en.
De blev livrädda. Flaxade ur...Tuppen på och efter dem inne i buren.
Han var inte snäll....jag ville inte att småkillarna skulle se mer....utan vi lämnade dem ...lät tuppen sköta sin invänjning. Efter ett tag var de tysta...de såg ut som om de skulle kunna trivas bra ihop.
I maj iår fick vi hem ytterligare 14 st. höns.....nu har han och göra bland sina hönor- en lycklig liten man igen!
Ni undrar nog vad det var som dödade våra första höns.....Illern tog dem. De biter sig fast i halsen och suger ut allt blod.....en vampyr helt enkelt!!